27 Åter till Tissö

3 0 0

Under sommaren vistades Gunn och Ginna på Tissö. De gick i väntans tider på mer än ett sätt: dels hoppades de på Aesirs och Bausis snara återkomst, dels skulle de snart föda. De hade inte hört mycket om sina mäns, eller flottans, öden sedan dessa for ut, men visste av egen erfarenhet att ibland fick man förebud, ibland hördes hemvändarna av först när de gick över gårdstunet.

Vigrs återkomst från de döda hade glatt alla. När han vittnade om Eirbjorgs goda omvårdnad förundrades många över att hon själv inte hade sagt något om saken vid sina besök i bygdens gårdar. Eftersom hon var läkekunnig och förfaren i sejd skickade man ofta bud efter henne när någon var sjuk. Hon hjälpte också ofta till vid födslar; som jordemoder var hon uppskattad inte minst för sitt trygga tal och sina goda förbindelser med makterna. Det första lugnade den mest oroliga förstföderska och det senare tryggade nedkomst och barn.

Gunn och Ginna hade glatt sig mer än andra; Vigr stod dem närmare än någon annan i Tissö, Aesir, Bausi och i viss mån Harald undantagna. Hans trygga hållning även i trångmål samt hans handlingskraft och rättrådighet gjorde att de redan från första början hade blivit honom tillgivna. Inte minst gällde detta när Nykr hotade och härjade: i samband med våldtäkten, vid holmgången på ön, under köttbensbråket vid jul samt under angreppet i vårvinterkvällen.

Vigr kom till Tissö samma kväll som svitjod försvann, när solen sänkte sig och kajorna samlades för nattvila i lunden, och delade en enkel kvällsvard med dem som var där. Han hade gått miste om mycket under tiden hos Eirbjorg; tvister och tilldragelser intresserade henne föga, hon hade mer håg för livet självt, om sådant som grodde på marken och i vattnet samt i människor och djur. Därför hade Vigr inte reda på mycket som hade timat under tiden hos henne; nu traktade han efter tidender.

Gunn och Ginna förtalde gärna; berättelsen om Nykrs, liksom Gren-Gansis, snöpliga slut roade honom mycket och han berömde dem för deras snarrådighet. Mindre lyckosamt var att den tredje nidingen, Hreppir, hade lyckats fly. Var han nu befann sig visste ingen. Nykrs gård var dock lagd under Tissö öd; gårdsfolket hade fått stanna efter att ha svurit att inte hämnas sin husbonde eller på andra sätt ställa till förtret.

Kvällen förlöpte fort under samspråk samt rådslag till sent. Nästa dag utrustades Vigr med skepp och sändes med bud om svitjod till Aesir och Bausi.

Det var morgon någon vecka eller två sedan Vigr seglade; systrarna dröjde i hallen när gårdens folk gick för att ta itu med sina sysslor.

– Vad tror du sker först, sa Gunn.

– Du menar återkomst eller nedkomst?

Ginna såg på sin syster.

– Ja, och vem av oss som föder först.

– Det är inte gott att veta. Vad gäller att föda tror jag att jag blir först, sa Ginna; jag blev varse före dig.

– Men inte så länge, sa Gunn. Vad tror du om återkomsten?

– Det är inte gott att veta, det kan bli vilket som. Båda borde inträffa i skördemånaden.

– Är du rädd?

– Nej, möjligtvis orolig. Är du?

– Ja, det är ovant att föda och vem vet vad som händer. Många mödrar dör i barnsäng.

– Det ordnar sig. Vi kan stötta varandra, och vi har kvinnorna på gården som stöd. Flera har fött förut.

– Och Eirbjorg, jag vill ha henne med. Tänk på vad hon gjorde med Vigr.

Gisle och Geir, ÖdesvävLäs denna berättelse GRATIS!