Unforgettable love

Kapitel 27

Alice persektiv.

En vecka hade gått, allt var tillbaka till det normala. Vi hade inte sett kvinnan på hela veckan, vilket var så skönt. Äntligen kunde man gå vidare och koppla av. Det var fortfarande människor som kollade på oss, men nu är det inte lika jobbigt eftersom alla vet sanningen.

Jag hade mina vanliga rutiner timmen innan vi öppnade caféet men idag hade jag inte ens hunnit räknat kassan eller bakat en sats bullar när någon ryckte i dörrhandtaget. Jag sneglade upp med blicken och fick syn på Simon genom fönstret. Eftersom han redan sett mig var det försent att gömma sig. Jag övervägde att ignorera honom eftersom att han bara skulle fortsätta knacka.

Jag låste upp dörren, öppnade lite och kikade ut.

"Vad vill du?"

"Kaffe?"

"Jag har just satt på det, men vi öppnar inte förens om en timma. Jag måste faktiskt—"

"Det skulle sitta bra med en kopp. Det kan du väll inte säga nej till, eller." Han trängde sig inte direkt in men jag upplevde ändå att jag behövde backa. Okej, jag ger honom bara det där kaffet tänkte jag och gick in bakom disken.

"Hur vill du ha det?" Frågade jag.

"Hett och sött, så som du!" sa han och flinade. Jag kände ett obehag krypa fram och vände mig om till kaffemaskinen för att slippa se på honom.

När kaffet var klart vände jag mig om och ställde ner 'ta med' muggen på disken. Han lutade sig närmare.

"Hur är det snygging?" Hans läbbiga flin kom på hans läppar återigen.

"Jag har ganska mycket och göra så—"
Vad jag ens sa ignorerade han.

"Du måste få egentid och njuta lite mer." sa han.

"Jo absolut men nu—"

"Såg du bilen jag kom i? Köpte den förra veckan, vilken snygg sak va?" Jag suckade.

"Det tror jag säker."

"Följ med och titta, vi kan ta en åktur" Föreslog han men jag var inte intresserad.

"Jag har en del att göra, vi bjuder på kaffet." sa jag och tryckte på locket på muggen. Han skakade på huvudet och tog fram sin plånbok från fickan. Han la en hundralapp på disken.

"Behåll växeln, köp dig något fint." sa han och blinkade med ögat. Jag rundade disken för att få ut honom. Men självklart gav han sig inte, han klev fram och låste fast mig vid disken.

"Du står i vägen och måste gå nu!" Sa jag bestämt och mötte hans blick.

"Vet du vad vi gör, vi tar en åktur ikväll" Föreslog han. Jag skakade på huvudet.

"Nej det gör vi inte." Han strök sin hand under min haka.

"En lång fin tur, och sen bjuder jag på middag" Jag puttade bort hans hand och sa.

"Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig tydligare. Jag är inte intresserad av att åka någonstans med dig eller äta middag." Nu måste han fatta tänkte jag när hans leende på läpparna försvann.

"Nu ber jag dig att gå!" Sa jag ännu självsäkrare och bestämt. Han blev tyst.

"Du borde vara trevligare mot mig Alice. Jag försökte ta ett steg åt sidan men han slog handen i disken och låste in mig. Irritationen började gå över till rädsla. Han klev närmare och placerade händerna på mina höfter. Jag blev ännu räddare och obekväm när händerna gled ner på min rumpa och klämde till.