Festen

54 0 0
                                    




- Matilda!!

Hör jag någon ropa nerifrån toaletten.

- Ja!

Svarar jag och rycker med mig sminkväskan ner till badrummet.

- Det ska bli så kul ikväll och alla kommer att vara där! Säger Sara med ett leende på läpparna.

Dom snygga high school killarna som alla tjejer vill vara med och deras flickvänner alla vill vara som. Givetvis hade inte alla flickvän och ibland kunde både jag och Sara titta på deras bilder och drömma oss bort till en värld som var så långt ifrån verkligheten att det bara skrek om det. Varför skulle någon av dom vilja vara med någon som är som oss tänkte jag. Sara och jag har enda sedan barnsben hållit ihop och verkligen varit oss själva, struntat i vad alla andra tyckt och tänkt för att vi har alltid haft varandra. Självklart blir man påverkad av samhället och alla dess ideal, all reklam och all press. Men det är aldrig något jag riktigt brytt mig om, sminkar jag mig så är det för min egen skull för att jag själv ska känna mig vacker och inte för att alla andra ska tycka att jag ser bra ut.

Väl på väg till bussen kommer jag på att jag glömt mitt legitimation inne i huset så jag ber Sara hålla i min väska medan jag springer in och upp för trapporna. Jag ser mitt leg på det vita skrivbordet bredvid något som ser ut att vara ett brev. Jag tittar på klockan och märker att bussen går om 4 minuter så springer ner och förbi Sara medan jag ropar

- Kom då slöfock vi har inte hela dagen på oss bussen går snart så spring!

Sara ler lite finurligt och börjar springa ikapp mig med våra väskor och spriten dinglandes i en påse klappandes mot hennes knä. Idag hade vi tur för att bussen stannade precis när vi var framme. Den första jag ser när jag betalat min bussbiljett är Johanna som sitter på vänster sida vid fyra sätena i bussen. Jag har alltid beundrat Johanna för hennes mod och drivenhet. Hon var elevrådets ordförande i skolan men sitter nu i styrelsen i unga feminister och pluggar på universitetet till advokat. Jag som går på först sätter mig framför henne och viftar till Sara att hon ska sätta sig bredvid mig. Sara ser förvånad ut och lite tveksam men kommer och sätter sig.

- Hej Johanna! säger jag och ler lite blygt

- Hej Matilda! vad trevligt att se dig det var ett tag sedan säger hon med ett stort leende

- Ja det var det verkligen, hur går det för dig? Vad händer i livet?

- Jodå det rullar på, skolan, jobb och möten hit och dit samt att unga feminister styrelsen tar upp ganska mycket av min tid. Men jag ger inte upp för det, jag tror på en förändring i samhället mot det bättre! Dessutom måste ju någon ta tag i ledar rollen också. Säger hon och blinkar snabbt medan hon får fram ett litet leende. Hur går det för dig? säger hon och tittar på mig med nyfikna ögon.

- Jo jag jobbar i en klädes butik för tillfället men funderar på att söka vidare till universitetet i höst då jag vill utbilda mig till programmerare och hjälpa till att skapa framtidens dator program.

- Oj! det låter avancerat, jag önskar att jag kunde mer om teknik sa Johanna och fnissade lite

Jag tittar ut och molnen på himlen börjar skymma solen denna sena sommarkväll. Jag tittar på Sara men hon är helt fast i sin mobil så jag sveper blicken över bussen och märker att det bara var vi tre kvar. När jag tittat runt ett tag så fastnar
min blick på Johanna på hennes klara bruna ögon, hennes gyllene långa hår, hennes lagom solbruna kropp och inte på tal om hennes vackra drag i ansiktet så var hennes tydliga käkben inget att jämföra sig med.

Jag rycker till när Sara knuffar till mig och säger att vi måste gå av, jag ger Johanna en kram och går sedan av bussen.

- Vad satt du och tänkte på? Du var ju helt okontaktbar en liten stund sa Sara lite smått irriterat.

Är det såhär det känns?Where stories live. Discover now