Kapitel 25 - Jennifer

3.1K 55 1
                                    

Jennifer´s perspektiv

När jag kom hem så skulle jag och pappa åka till lägenheten och möblera lite, pappa hade redan flyttat in även om det inte var riktigt klart.

Pappa hade tydligen redan möblerat mitt rum vilket jag tyckte var lite irriterade, borde inte jag få vara med och bestämma hur mitt rum ska se ut? Han gick och höll mig för ögonen ända tills vi kom in i rummet, men sen när vi var i rummet så tog han bort händerna. Jag vart väldigt förvånad, rummet var ett av de finaste rummen jag har sätt. Det var gråa tapeter med något mönster på, en stor dubbelsäng, ett stort skrivbord och en stor fin garderob.

"Åh, pappa! Det är underbart" sa jag och kramade om honom.

"Vad bra, jag var lite nervös för att du inte skulle gilla det" sa han och skrattade lite.

"Men får jag ändra lite småsaker i rummet?" frågade jag och kollade på pappa.

"Ja absolut, men jag ska bara berätta en sak för dig först" sa pappa och kollade allvarligt på mig.

"Vadå?" sa jag och kollade på honom.

"Det är så här att jag har träffat en ny, Cornelia heter hon och hon ska bo här" sa han och jag blev först riktigt förvånad sen arg. Jag sa ingenting utan sprang bara, jag vet inte var men jag sprang så långt jag orkade. Hur kunde han? Han och mamma var inte ens skilda än, och han hade redan hittat en ny.

Jag ringde mamma och berättade vad som hade hänt och hon sa att jag skulle komma hem till henne. Mamma var där och för första gången på mer än en månad var hon en mamma, hon tröstade mig och pratade lugnande med mig. Till slut hade klockan hunnit blivit mycket och jag behövde gå och sova.

"Godnatt mamma" sa jag innan jag gick upp för trappen.

"Godnatt min fina" svarade hon mig och gick in på sitt sovrum.

Jag kunde inte sova och det gjorde mig mer och mer frustrerad, klockan tickade iväg och jag låg där klarvaken. När klockan var halv 4 på morgonen somnade jag äntligen. Tur att det inte var skolan dagen efter.

"Jennifer, frukosten är klar" Hörde jag mamma ropa nerifrån.

Jag tog på mig en tröja och ett par shorts från Hollister sedan gick jag ner till köket. Mamma hade plockat fram frukost där nere så jag gick ner och åt lite. Medan jag satt och åt ringde det på dörren, mamma gick och öppnade. Jag hörde mummel från hallen men jag hörde inte vad dem sa.

Efter en stund kom mamma in i köket med pappa efter sig. Varför? Han ville jag helst slippa se eller prata med på ett tag nu.

"Jennifer, förlåt. Det blev för mycket på en gång" sa pappa och kollade på mig.

"Kan man säga" mumlade jag fram.

"Men du, du borde iallafall komma och träffa Cornelia. Hon är jätte trevlig och jag tror att du skulle gilla henne" sa pappa och kollade på mig. Jag kollade på mamma och såg att ju mer pappa nämnde saker om den där Cornelia så blev hon argare, det såg ut som att vilken sekund som helst skulle hon explodera eller något.

"Pappa, jag måste få tänka på det." sa jag bara och jag upp på mitt rum.

 Oscar´s perspektiv

Jag skickade iväg ett sms till Jennifer och frågade om hon ville hitta på något. Hon svarade snabbt och skrev "Visst, kan du komma och hämta mig?<3" Jag svarade med "Ja, kommer om 10<3". Jag tog på mig skorna och jacka, sedan gick jag ut till moppen och åkte iväg. Efter ungefär 10 minuter var jag utanför Jennifer, jag gick fram till dörren och tryckte på ringklockan.

"Oscar" sa Jennifer och kysste mig när hon hade öppnat dörren.

"Hej Jennifer" sa jag och kysste henne tillbaka medan jag skrattade lite tyst.

"Vart ska vi?" Frågade hon mig.

"Jag vet inte, vad tycker du?" svarade jag henne.

"Jag tycker vi ska åka till stan och shoppa" sa Jennifer och log. Hon var verkligen tokig i shopping.

"Okej då" sa jag och skrattade.

Vi åkte iväg ner mot stan, när vi var framme parkerade vi moppen och började gå.

Efter en stund hörde vi ungefär 10 tonårstjejer skrika "Oscar!" en bit bort. Jag stannade en stund och gav dem autografer och bilder. Det var några tjejer som ville ha bild med Jennifer och sen med både mig och Jennifer. Jag tror att hon tyckte det var ganska roligt.

"Hejdå allihopa" sa vi innan vi gick därifrån.

"Vad gulliga de är" sa Jennifer medan vi gick.

"Ja oftast" svarade jag henne och log.

"Vi går till Michael Kors" sa hon.

"Okej" svarade jag.

När vi var framme vid butiken gick vi in, Jennifer gick och kollade runt medan jag bara stod där och kollade runt mig.

Jennifer hittade tydligen någon väska som hon skulle köpa, så hon ställde sig i kön och betalade.

När vi hade varit där fick jag bestämma vart vi skulle gå, det var inte så svårt val, Espresso House!

Vi gick mot närmaste Espresso House och ställde oss i kö.

"Hej, 2 frappuccinos, 1 äppelpaj och 1 chokladmuffins" sa jag när vi var framme vid kassan. Jennifer åt alltid chokladmuffins och jag åt äppelpaj så det var inte svårt att beställa.

Vi gick och satte oss vid ett bord och började äta. Efter en stund började min mobil ringa, jag tog upp den och svarade.

"Oscar" svarade jag i telefonen.

"Hej Oscar" hörde jag mamma säga i telefonen.

"Hej mamma, ville du något viktigt?" Frågade jag henne.

"Ja, din mormor har gått bort Oscar" svarade hon och jag kunde höra hur hon började gråta.

Min mormor? Min älskade mormor hade dött. Hon var den finaste och den snällaste människan på jorden. Hon var inte ens sjuk, hur kunde hon dö?

"Men hur? Hon var ju inte ens sjuk" sa jag till mamma i telefonen.

"Hennes hjärta bara slutade slå, ingen vet" svarade mamma och nu grät jag också, jag kunde inte hålla det inne.

"Jag kommer hem" svarade sedan la jag på.

"Oscar, vad har hänt?" sa Jennifer som hade suttit bredvid och lyssnat.

"Min mormor, hon har gått bort" svarade jag henne och kände tårarna rinna längs kinderna.

"Oscar, kom" sa hon och drog in mig i en varm kram.

"Jag måste åka hem, tar du dig hem själv?" frågade jag henne när vi hade slutat kramats.

"Det är klart" sa hon och vi sa hejdå sedan började jag gå mot moppen och åkte sedan hemåt.

_____________

Tack för 7K+! Förlåt för att jag inte har uppdaterat, men har inte haft internet i helgen. Jaja, nu är det ett kapitel uppe iallafall och hoppas ni gillar det! Kommentera och rösta som vanligt!

Kram Lotta

Always together - The FoooDär berättelser lever. Upptäck nu