A room full of lies

GET OUT {Kapitel 8}

Fortsättning!! Jag känner mig så Kreativ så jag är tvungen att göra ett kapitel till!

*Tidigare händelse*

- I knew i was not safe here. Lou, the cliff is calling.. Jag bara försökte få ögokontakt med henne medans hennes ord snurrade runt i mitt huvudet.. Hon går ingenstans! Allt är Elenours fel!!!

- Hey you! If i said i was going to help you i'm holding it! I did not saw it coming.. sa jag och glodde in i hennes ögon kramde om henne..

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

*Rebeccas perspektiv*

Han sa att han inte såg det komma.. NEJ SÅKLART MAN INTE GÖR DE!! Nej nu blir jag fan förbannad!! Jag slet mig ur hans grepp och skrek:

- OFCURSE YOU DID NOT!! IT'S ALWAYS COME WHEN IT SHOULDN'T! WE ARE NOT ABLE TO PREPARE OURSELVES! WE MUST TAKE IT WHEN IT COMES! It always comes unexpectedly ... Skrek jag rakt i hans ansikte och jag såg räddslan i hans blick men han stod kvar på samma fläck han har gjort hela tiden vi kramats.

Han svarade inte utan började gå mot övervånigen istället och sa inte ett piss.. Jag började få skuldkänslor och tårar i ögonen.. Jag råkade snyfta till.. VAD I HELVETE!! Han vände sig om och jag såg hans illröda ögon.. Han försöker bara hjälpa dig Rebecca.. Alla gör misstag, detta är något  nytt för honom.. tagga ner snälla..

Han stod där och stirra tills hans tårar började komma och han sa med gråtande röst:

- I was just trying to.. han hann inte avsluta sin menning jag visste redan vad han skulle säga så jag avbröt han med:

- I know... this is something new for you.. I'm just so scared.. I'm sorry i always do something wrong. I'm so sorry sweetie.. Rebecca kan vi bara tänka efter några sekunder.. SWEETIE!!!? Du är ju helt jävla dum i huvudet! Ena sekunden skriker du åt honom andra sekunden kallar du honom gullet!!? Du, jag fattar inte vafan du tänker med? En röv? Nej precis skärp dig!!!

*Louis Perspektiv* 

Jag kan inte fatta att hon skrek så.. Jag förstår att hon inte känner sig bekväm men hon behöver väl inte skrika..? Men Vänta vad sa hon.. ? Förlåt.. SWEETIE!? oh gud.. Hahahaha Vad tänker hon med? Att jag ska smälta och bara låta allt va för att hon kollar mig gullet? Nej va fan..

- Rebecca.. I don't have much to say.. just two words..

- okay.. sa hon och kollade ner på sina fötter..

- GET OUT! 

- Thank you, sa hon med ett svagt leende och drog på sig sina skor och jacka och stack.. Louis.. Ville du verkligen detta? Vänta.. ALLA HENNES SAKER!! Hon kan nog inte har kommit långt. Jag sprang upp och hämtade hennes väskor och skulle precis gå ner med dem när jag kom på att bilderna låg i byrån. Jag gick till byrån och drog sakt ut lådan och tog upp bildernna... Oh.. Gud Rebecca.. Jag förstår dig så mycket bättre nu. Jag förstår varför du skrek, varför du är rädd, varför du vill hoppa ut för ett stup.. Rebecca KOM TILLBAKA!!

*Rebeccas perspektiv*

Jag sprang för glatta livet ut från Louis hus och skulle äntligen få hoppa. Jag sprang upp till stupet det var lite att klättra men jag kom upp dit efter 5 minuter. Jag stog nu 3 steg från att kunna falla ner från stupet och kunna känna luften under håret och bara försvinna. Okej nu kör vi..

Ett..

två..

tr....

- REBECCA STOP!!!!! Skriker någon till mig i bakrunden.. Jag känner igen rösten, Louis