Kapitel 4

763 26 1

Novas pov:

Det där tivolit var inte alls kul som Hanna sa att det var. Det var inte ens i närheten av att jag älskade, eller gillade det. Det var skit... Precis som Theo och pappa...

- Nova, vi har några biljetter kvar. Ska du inte åka mer? Utan bara sitta och sura? Frågar pappa och sätter sig ner på en bänk som jag satt mig vid.

- Ja, det ska jag! Fräser jag argt och kollar ner i marken.

Hanna och Theo stod med en varsin popcorn i kön till en karusell som jag inte ens bryr mig om!

- Men Nova. Vad är det egentligen? Frågar pappa oroligt och flyttar närmare mig.

- Du behöver inte bry dig! Fräser jag ytterligen och känner att ilska sakta rinner bort.

- Men Nova... Säger pappa.

Jag börjar gråta.

- Jag går hem, säger jag och börjar gå.

Jag stannar för att köpa en läsk innan jag börjar gå hemåt. Min mobil ringer. Theo, lös det på skärmen. Jag trycker på neka knappen och ringer upp Omar.

- Hallå? Frågar Omar.

- H-hej Omar... Snyftar jag fram.

- Herregud! Hur mår du? Frågar Omar oroligt.

- Jag orkar inte mera... Jag vill till er! Säger jag medan tårarna rinner ner.

- Jag förstår dig... Kan du inte åka upp till Sverige igen? Ogge vill verkligen träffa dig. Och vi andra såklart.

- Min pappa kommer inte låta mig...

- Du måste, Nova. Du måste försöka.

- Mm... Okej... Jag ska försöka, säger jag.

Jag lägger på och fortsätter hemåt. Sen låser jag upp dörren till huset och går in. Pappa och Hanna var inte hemma så jag tände alla lampor. Amy låg och sov i sin hundkorg. Jag går in i mitt rum och slänger mig på sängen.

Ogges pov:

Jag sitter med mobilen i handen. Novas nummer står på skärmen. Ska jag ringa? Ska jag inte?

- Ska du ringa henne? Frågar Felix.

- Jag vet inte...Tänk om... Inte vill prata med mig... Säger jag.

- Ring henne. Du måste få prata med henne, säger Felix.

Jag nickar och ringer henne.

- Mm...? Frågar Nova trött.

- Hej Nova. Hur mår du? Frågar jag.

- Mm... Jag... *Gäsp* bra... Svarar Nova.

- Vad gör du? Frågar jag.

- Sover... Säger hon.

- Okej... Jag hörde att Omar pratade med dig igår kväll. Har du frågat din pappa om du kan komma upp? Frågar jag.

- Nej... Han var aldrig hemma igår, säger Nova.

- Okej. Men idag då? Frågar jag.

- Asså... Ogge. Pappa jobbar idag, säger hon.

- Aha... Men när slutar han då? Frågar jag.

- Han jobbar hela dagen... Han kommer hem imorgon, säger hon.

- Kan du inte ta och fly? Eller rymma? Frågar jag men inser hur dumt det låter.

- Seriöst... Det är det dumaste jag hört... EVER! Säger hon.

- Ha... Kom på hur dumt det lät, säger jag.

Novas pov:

Någon knackade på dörren.

- Jag ringer upp dig snart, säger jag och lägger på. Mm...?

Pappa öppnar dörren.

- Jag hörde dig prata i telefon. Var det han Felix? Frågar pappa.

- Nej pappa. Det var Ogge, säger jag och lägger ner mobilen bakom mig.

- Är han kompis med Felix? Frågar pappa igen.

- Allt du snackar om är bara om Felix! Kan du bry dig lite?! Han har också känslor! Fräser jag.

- Nova. Allt jag vill är att du ska må bra, säger pappa.

- Jag mår inte bra om du inte slutar att berätta bullshit om Felix! Säger jag och lägger armarna i kors.

- Hanna och jag... Och du såklart... Vi ska flytta, säger pappa.

- Jaha...? Frågar jag.

- Det betyder att vi lämnar Bulgarien bakom oss, säger pappa.

Jag får ett leende på läpparna. Lämnar vi Bulgarien bakom oss, lämnar jag Theo bakom mig, då lämnar jag hans läppar bakom mig, och då lämnar jag hans idiotiska ord bakom mig! Vi ska tillbaka till Sverige! Till Stockholm! Till Ogge! Att bara tänka på Ogge så började fjärilarna i min mage att växa.

- Ska vi tilbaka till Sverige? Frågar jag lyckligt.

Pappas leende försvinner bort.

- Nej, säger han.

Mitt hjärta gick sönderi 1000 små, små bitar. Ska vi inte tillbaka till Sverige? Inte tillbaka till Stockholm? Inte tillbaka till Ogge?

- V-vart ska vi... Flytta då? Frågar jag helt ointrisserad.

Nu brydde jag mig inte. Det enda jag brydde mig om var att jag skulle tillbaka till Sverige!

- Vi ska flytta till Australien, säger pappa.

- A-australien?! Frågar jag chockat.

- Ja, Hanna har släkt där. Så... Vi åker nästa vecka... Säger pappa och pussar mig i pannan.

Jag börjar gråta. Australien ligger så långt borta... Det ligger på andra sidan jordklotet! 24 timmar bort! Hur ska detta gå?

- Är du inte glad? Nova, din dröm har ju alltid att få bo i Australien, säger pappa.

Jag blundar hårt. Det stämmer. Jag kanske är jätte lycklig över att få min dröm i uppfyllelse... Men vad kommer hända med Ogge och de andra då? Det kommer aldrig att funka! Nu får jag ge upp mitt hopp om att få träffa killarna mera. För det kommer jag aldrig att göra... Aldrig någonsin...

_____________________________________________

Förlåt om det tog tid... Sry om jag uppdaterat skit lite... Hoppas att ni gillar det.

Far Away (The Fooo Fan Fiction)Läs denna berättelse GRATIS!