Omvandlare

Kapitel 6

Han kollade på mig chockat och morrade lite.
"Han kommer aldrig komma åt dig, aldrig!" sa han och blundade.
Jag nickade och la armarna om hans nacke och log.

----

Jag var som vanligt ute och tränade, själv. När jag hörde hur en kvist bröts sönder och en stor varg kom ut. Jag kände genast igen honom.
''Vad gör du här?'' Frågade jag.
''Tar det som är mitt!'' Sa han och morrade innan en gråvit varg hoppade ut från skogen och bet mig i nacken. Jag var för chockad för att kunna försvara mig, och plötsligt blev allt mörkt.

Ett... två... Tre... Fyra... Fem... Sex... Sju... Åtta... Nio... Tio... Elva... Jag fortsatte räkna vattendropparna som föll ner från taket.
När jag kom till droppe hundrasextiosju slängdes dörren upp och Jasper kommer inrusande med min syster efter sig.
Hon kollade förvånat på mig innan hon ställde sig bakom Jasper som gick fram till mig och slog mig över kinden.
Han fortsatte slå till allt blev svart och jag kände inte mig själv längre.

Efter ett tag vaknade jag av att jag kände någon höll på med mina händer som var bundna bakom stolen.
Jag öppnade ögonen och såg hur min syster försökte knyta upp knutarna.
''Vad..'' Han jag börja säga innan hon la en hand för min min och gjorde ett täcken att jag skulle vara tyst.
När hon hade knutit upp repen och jag kunde ställa mig upp kände jag min inre varg gnälla av lycka.

Jag skakade på mig och följde efter min syster som smög upp för trapporna.
När vi kom upp och ut från huset så bytte jag till en varg och började springa in i skogen. Jag hann inte långt, kanske 5 km, innan jag hör hur någon kommer efter. Jag tog sats och började springa fortare.
När jag precis kom in på min flocks mark så saktade jag ner lite, innan en stor brun varg hoppade på mig och bet tag i nacken. Jag var alldeles för svag för att kämpa emot då jag är helt slut.
Innan allt svartnade hörde jag någon säga i länken "alpha, jag har med mig en fånge."
När jag vaknade igen låg jag i skogen, jag kände igen de men ändå inte. Jag var helt utmattad och svag så jag la ner huvudet på gräset igen och drog ett djupt andetag. Jag försökte resa mig igen men något hindrade mig. Jag tittade ner och såg stora, då menar jag gigantiska! Kedjor sitta fast runt mina ben, mage och hals. Jag slutade kämpa och la mig ner istället.
Jag höll på att somna när den stora bruna vargen kom emot mig och morrade.
I länken hörde jag "alpha, hon är 2-4 km söder om huset.'' Jag funderade varför jag hörde dem, jag kände inte alla igen vargen men mina funderingar försvann när jag såg en kolsvart varg komma springande in i gläntan jag låg i.
Min varg började jubla, det är Lucas!!
Han kom fram till mig innan han vände sig om till den bruna och började morra.
''V-vad är det... Alpha?'' Hörde jag han säga och svalde ljudligt.
Lucas morrade högre och jag tog mina sista krafter och började prata i länken.
''För hvete ska ni bara stå där eller släppa lös mig??''
Den bruna vargen tittade chockat på mig och sedan Lucas.
''Vem är hon?'' Frågade hon chockat.
Lucas var ursinnig och ögonen var helt kolsvarta.
Jag kämpade igen för att berätta.
''Din.'' Paus.. ''Luna.'' Fortsatte jag och han kollade på mig chockat medan han backade.
''Jag... Jag visste inte.. Förlåt mig så hemskt mycket, luna och alpha.."
Lucas slutade skaka lite och omvandlade sig till människa igen innan han började knäppa upp alla kedjor. När han gjorde det blev jag människa igen och allt blev mörkt.

___________________________
Författaren: skrev från mobilen, är trött, borde plugga och ändå skriver jag till er! Haha, har ett prov som jag knappt börjar plugga på, på fredag..
ska försöka få upp nån till del, någon dag..

Aja, rösta, kommentera och dela! Love you all! Alla kommentarer och röster är bäst :') ni gör mig glad att komma in och de massa kommentarer:')