Kapitel 18

53 3 1


Påväg till stationen är vi tysta jag och Oscar. Som om vi båda vet att något dåligt kommer hända. Hanna messar mig och säger att hon redan är där så vi tar bilen till stationen. Det känns som att det går på bara några sekunder innan vi kliver ut ur bilen och går mot entrén. Jag känner plötsligt hur Oscars hand söker efter min och jag greppar den. Han tittar snabbt på mig och jag möter hans blick. Hans utstrålar samma sak som min.

Tillsammans. 

Väl framme vid stationen berättar vi vårt ärende och kvinnan bakom disken leder oss till något slags väntrum. Där sitter redan Hanna och precis när vi kommer in i rummet så ser vi en man komma gående genom korridoren. Han ser ut att vara i fyrtioårs åldern och har på sig uniform med en polisbricka på bröstet. Han höjer lätt på ögonbrynen när han upptäcker oss och stannar.

Han harklar sig.

"Är ni Hanna Nilsson och Oscar Enestad?" frågar han och tittar granskande på mig och Oscar. 

"Jag är Hanna." säger Hanna som har ställt sig upp och går mot oss. 

"Ja, va bra. Skulle ni kunna följa med mig här?" frågar mannen och gestikulerar åt de att följa efter honom. Oscar ger mig en kyss på kinden innan han går iväg och följer efter Hanna och mannen. Själv blir jag kvar i väntrummet och sätter mig på en av stolarna. Jag tar ett djupt andetag i ett försök att ta det lugnt. Det funkar inge vidare.

Hannas pov:

När vi går genom korridoren tror jag att jag ska få en hjärtklappning. Mitt huvud dunkar och mina händer är kladdiga av svett. Under de få sekunderna som vi går igenom korridoren, innan vi kommer fram till rummet, ger jag inte Oscar en blick. Jag är så fast i mina egna tankar  att jag knappt märker att han är där. Nog har jag vetat att detta skulle hända, ända sedan jag tittade över kanten på taket har jag vetat. Men jag trodde aldrig att jag skulle bli inblandad. Så naiv var jag att jag inte ens tänkte att jag skulle kunna bli inblandad i det här. Det var ju Oscar som det skulle gå illa för, inte mig. Jag suckar och inser att nu sitter jag lika mycket i klistret som han. Skillnaden är att jag inte har gjort något.

Det har han.

Mannen, som fortfarande inte har sagt sitt namn, stannar plötsligt och öppnar en dörr mitt i korridoren. Doften av kaffe och bomullstyg slår emot mig när jag går in med Oscar tätt efter mig. Jag sätter mig en aning osäkert i en av de två svarta fåtöljerna och Oscar gör desamma. Jag ser mig om i rummet. Det är ett ganska litet kvadratiskt format rum med ett fönster och ett träfärgat skrivbord ganska i mitten. Skrivbordet är fullt av pappershögar och pärmar. Det har knappast blivit städat på ett tag. Gardinerna är ljusblåa med mörkblå prickar, ganska tråkiga. När jag har satt mig inser jag att jag och Oscar har fått solen i ansiktet men polisen har den i ryggen. 

Suck.

"Så, ni kanske redan vet varför ni är här?" säger mannen och tittar allvarligt mot oss. Jag vänder snabbt huvudet mot Oscar och han gör detsamma. Jo, vi vet båda varför vi är här. "Jo, jag glömde säga det. Mitt namn är Björn och det var jag som ringde er. Hursomhelst ni har blivit vittnen till detta tragiska mord på Linus Grankvist och..." 

"Vänta, vittnen?" avbryter jag honom och tittar oförstående på Oscar och Björn. 

Oscar rör inte en min.

"Ja, vi såg er på övervakningskamerorna som filmade hela händelsen och vi undrade om ni kunde identifiera personen som är skyldig till detta." förklarar han och jag rör inte en muskel.

Oscar har en del att förklara.

"Kan vi få se filmen?" säger jag snabbt och Björn ser genast en aning obekväm ut.

"Jag har ju fotona här... Det räcker väl?" säger han och tar upp ett par foton men jag ska se den där filmen.

"Jag vill se filmen." 

"Men..."

"Jag sa, jag vill se filmen. Nu." säger jag bestämt och lutar mig över skrivbordet med handflatorna pressade mot skrivbordsytan. "Jag sa, nu." förtydligar jag och Björn reser sig upp och mumlar något jag inte hör vad det är. Han går bort till en hylla där han tar ner en laptop. Laptopen lägger han försiktigt på bordet efter att jag har satt mig igen. Han öppnar den och fingrar med tangentbordet innan han vänder skärmen mot oss och trycker på play.

Filmen har inte bästa kvalitet men snart uppenbarar sig Linus på skärmen. Han går runt ett tag på taket innan någon annan kommer in i bilden. Det är en tjej, det ser man tydligt, men hon har huvan uppe så det är omöjligt att se ansiktet. Tjejen går fram till Linus och det ser ut som att de pratar men plötsligt händer något. Hon knuffar till Linus och börjar skrika på honom. Då kommer det någon annan in, någon jag känner igen mycket väl. 

Oscar.

Han ser ganska förvirrad ut och när tjejen vänder sig mot honom ser jag hennes ansikte. Hon har brunt hår och mörka ögonbryn. Hon är ganska vacker faktist. Oscar går fram till Linus och säger något till honom och nu ser det ut som om båda två hotar honom på något sätt. Linus snubblar till och ramlar. Han ligger nu ner och är helt försvarslös. Det är då något ännu värre händer, tjejen så står lutad över honom, tillsammans med Oscar, tar fram något ur fickan. Något som liknar en kniv. Oscar upptäcker detta och, vad det ser ut som iallafall, försöker stoppa henne. Tjejen blir troligtvis arg för rätt som det är får Oscar en kniv vid strupen och backar. När han har backat så långt att han står mot väggen så skriker tjejen något åt honom. Sedan går hon tillbaka men innan hon hinner dit gör Oscar ett försök att fly. Men tjejen hinner ikapp honom innan han kommer till dörren och skär ett snitt i hans underarm. Jag ser hur han går ner på knä och pressar underarmen mot kroppen.

Resten av videon är endast hur tjejen misshandlar Linus till döds och slänger honom ner för huset. Sedan hur jag kommer såklart, men det är inte jätteviktigt. 

"Så det var videon, vi undrar nu om ni vet vem denna flicka är?" undrar Björn och tittar på oss, mest på Oscar. 

Oscar harklar sig.

"Hon heter Felicia Grankvist och är tjugo år. Hon är Linus syster..." mer säger han inte innan han bryter ihop och börjar gråta. Jag ställer mig upp och går till hans fåtölj. Jag kramar om honom i ett försök att trösta honom. 

"Jag gj-gj-gjorde allt jag k-k-kunde... Men han-n-n är ändå d-d-död. Jag trod-d-de inte hon sk-k-k-ulle d-d-d-döda honom." får han fram mellan sina hulkningar och jag börjar förstå varför han sa att han hade gjort något hemskt. 

"Hur vet du det här?" undrar Björn och börjar skriva något i ett häfte.

"Hon är mit-t-t ex." svarar han och jag stelnar till. Det är den Felicia. Sedan inser jag något mer. Något som får mitt blod att isa.

Hon mördade sin egen bror. 

***

Oj, oj, oj nu vet vi iallfall att Oscar inte ha mördat någon. Han har "bara" vittnat ett mord. hoppas ni tyckte om kapitlet och kom ihåg att rösta och kommentera om ni tycker om det. :-)


Att Våga HoppaDär berättelser lever. Upptäck nu