Kapitel 16

45 4 3




Mördare.

M.Ö.R.D.A.R.E

Det är vad Oscar är. Min pojkvän. Killen jag älskar.

Jag sätter mig tvärt upp i sängen. Tänkte jag precis det där? Ja det gjorde jag. Jag tar mig själv för pannan medan jag föser benen över sängkanten. Jag älskar honom.

Jag älskar Oscar Enestad.

Det är som om en blixt slår ner för direkt slår det mig vad jag måste göra. Jag tar upp mobilen från mitt nattduksbord och är väldigt glad att jag är hemma. Annars hade säkert någon börjat fråga vad jag håller på med. Jag knappar vant nummer och väntar på att rösten ska svara.

En signal.

Två signaler. Jag slänger en blick mot klockan och inser att den är kvart över två på natten. Ajdå.

Tre signaler.

"Hej, vad är det?" frågar hon och jag ler.

"Jag älskar honom."

"Va?" säger hon sömnigt och jag hör hur hon gäspar.

"Jag älskar Oscar Enestad." säger jag lyckligt och ler.

"Det... Det är ju asbra, så du ska behålla honom då?" frågar Hanna och jag nickar för mig själv.

"Så länge han vill ha mig."

Hanna skrattar till.

"Ja det blir nog för alltid det." svarar hon och jag ler ännu mer. "Men jag måste verkligen sova nu, hörs imorrn?"

"Jepp, hörs imorrn. Hejdå." säger jag och hon svarar samma sak. Sedan lägger vi på och jag somnar lycklig.

Nästa dag har jag en plan som jag hoppas fungerar. Jag stiger upp och äter frukost innan jag lämnar lägenheten. Jag kollar mobilen flera gånger och hoppas att jag inte tar fel. Men jag bryr mig inte jättemycket, om det är fel så ska jag bara fortsätta leta. När jag öppnar porten till trapphuset så märker jag att är nervös. Mitt hjärta har börjat bulta snabbare och mina händer är ostadiga. Jag tar ett andetag och försöker samla mig. Sedan småspringer jag upp för trappan och stannar när jag kommit till rätt dörr. Blodet dunkar i mina ådror så jag stannar ett tag på samma ställe så jag inte ska va så andfådd.

Men när mitt finger trycker ner ringklockan stiger min puls igen.

Steg hörs och utan att jag vet ordet av öppnas dörren. Oscar ser väldigt förvånad ut när han ser att det är jag och tittar bara på mig.

"Hej." börjar jag men får inget svar. "Hanna berättade vad som hände, vad du har gjort." säger jag och ser hur hans ögon tåras. Han tittar ner i marken. "Jag kommer aldrig kunna förlåta dig för det. Aldrig. Men det betyder inte att jag inte har slutat vara kär i dig. Du är mitt allt, Oscar. Jag älskar dig. Och jag kommer aldrig, lika lite som jag aldrig kommer kunna förlåta dig, så kommer jag aldrig sluta älska dig. Jag kommer alltid vara vid din sida, vad som än händer, hur det här än slutar. Vare sig du vill det eller inte." när jag har sagt det står vi där och tittar varandra i ögonen i vad som känns som en evighet innan någon av oss gör något. Plötsligt utan att jag riktigt förstår vad som händer så känner jag hans starka armar omfamna mig och jag känner ett lugn sprida sig inom mig.

"Jag älskar dig med Emma. Mer än något annat i hela världen." säger han och jag kramar honom tillbaka. Jag vill aldrig att ögonblicket ska ta slut, men det gör det. Av att min mobil ringer.

"Cheap shades, fast cars, late nights, summer love..." sjunger min mobil och jag tar irriterat upp den. När jag ger Oscar en blick ser jag att han försöker dölja ett leende.

"Hej." svarar jag.

"Vart är du nånstans? Vi har ju öppnat för länge sedan, är du sjuk eller nått?" undrar Hanna och jag ler.

"Nej, jag är inte sjuk. Men jag kommer inte till Cafello idag." säger jag och jag kan nästan se Hannas förvirrade uttryck.

"Va? Varför in... Oscar. Eller hur?"

"Jepp."

Hanna suckar.

"Jaha, okej antar att jag inte får servera en kaffe med vanligt kokkaffe, extra grädde, honung och tre sockerbitar i idag." säger hon och jag skrattar till.

"Nä, jag tror inte det." säger jag och ler.

"Jag tror jag måste lägga på, jobbet kallar." säger hon och skrattar till.

"Ok, hörs." säger jag och hon säger samma sak tillbaka. När jag lagt på vänder mig mot Oscar som ler mot mig. Han tar mina händer och leker med mina fingrar.

"Så du är ledig resten av dagen?" frågar han och ser mig i ögonen.

Jag nickar.

"Skulle du vilja va här?"

Jag ler stort och kramar honom.

"Du behöver inte fråga." säger han och han kramar mig tillbaks. Sedan går vi, hand i hand, in i hans lägenhet och jag sätter mig i köket. Han frågar om jag vill ha något att dricka och jag svarar att jag gärna vill ha te. Han sätter på vatten åt mig och sätter sig sedan mittemot mig på en stol. Vi börjar prata som vanligt men den här gången men vi nämner knappt The Fooo eller hans karriär eller något sånt. Faktum är att konversationen mest handlar om Cafello och Hanna. För min skola pratar vi inte heller om, ifall Linus skulle komma upp. Då vibrerar Oscars mobil till för miljonte gången och han suckar.

"Något fan som taggat mig i en bild, igen." säger han men sedan ändras hans ansiktsuttryck. Han ser förvånad och oförstående ut. "Fan också."

"Vad är det?" undrar jag och tittar över hans axel. Det är en video som någon har laddat upp.En video som är dåligt filmad och har dålig kvalitet. Men man ser hans ansikte och hör hans röst. Det är en video där Oscar hotar Linus, som man också bara ser skymtar av, och sedan slår honom. Unser videon har den som lagt upp den skrivit:

And you have him as your idol? Plz... wake up. He's a bad guy.

"Hanna hade rätt..." mumlar jag och Oscar tittar hjälplöst upp på mig.

"Emma vad ska jag göra? Om det här sprids så är min karriär över... Om det andra också kommer ut så..." han avslutar inte meningen. Jag sätter mig på huk framför honom och tar hans händer i mina. Lägger bort mobilen.

"Oscar, titta på mig." börjar jag och han borrar in sina ögon i mina. "Vi kommer fixa det här, jag lovar. Vad som händer så kommer vi ta oss igenom det, tillsammans. Allt kommer bli bra. Jag lovar."

Han nickar och jag torkar bort en ensam tår från hans kind.

"Okej, jag tror dig." säger han och av någon anledningen trodde jag verkligen han gjorde det.

***

Hur kommer detta gå? Hur kommer alla Foooers reagera? Vad tror ni? Kommentera och rösta om ni tyckte om det. :-)

Att Våga HoppaDär berättelser lever. Upptäck nu