Kapitel 11

46 5 0

En och en halv månad senare...

Du är inte som förut.

Han har förändrat dig.

Du är inte som vanligt.

Du har blivit precis som de, lika stöddig.

Jag saknar den Emma jag lärde spela gitarr.

Vissa saker som folk säger, klistrar sig fast i hjärnan och vägrar släppa taget. Saker som dina klasskompisar säger till exempel. Personer du trodde skulle stötta dig, men som bara blir besvikna. Jag sitter vid ett av alla borden på Cafello och Hanna städar undan det sista. Jag rör om i kaffet och suckar.

"Hur är det?" undrar Hanna som tydligen hört min suck.

"Jag vet inte, allt det de säger antar jag." svarar jag och hon sätter sig bredvid mig.

"Du ska inte lyssna på de, okej?" säger hon och tittar allvarligt på mig. "Om du är lycklig med Oscar så är ju det jättebra. Strunt i de, dem känner honom ändå inte." fortsätter hon och jag tittar upp.

"Okej." mumlar jag och försöker le.

"Vad ska ni göra på dejten imorrn då?" frågar hon och jag ler.

"Jag vet inte, Oscar sa att det skulle bli en överraskning." svarar jag och hon ler tillbaka.

"Typiskt Oscar." säger hon och skrattar till. Jag skrattar jag med och tar sedan en klunk av mitt kaffe. 

***

När jag kommer hem så slänger jag mig trött på sängen och kollar på klockan. 17:50 visar den och jag funderar på att börja laga middag åt mig själv. Jag går ställer mig upp och går bort till köket. Till min besvikelse så finns där endast pasta och en förpackning med tomatsås. Det är inte det enda som finns men det är det enda som jag kan tänka mig äta till middag idag. Det är då det slår mig att jag inte har något att äta till middag imorgon och jag suckar. Då måste jag väl fara och handla, hinner jag tänka innan min mobil börjar ringa. När jag ser vem det är ler jag och svarar direkt.

"Hej Em." börjar han och jag ler.

"Hej Oscar." svarar jag och han fortsätter.

"Du, jag tänkte säga redan nu vad vi ska göra på dejten imorrn. Så du inte gör något i onödan, iallafall vi ska på resturang."

Jag ler ännu bredare och känner hur mitt hjärta börjar bulta fortare. Det var på våran *första dejt som vi gick på resturang så det är ett tag sedan nu. En och en halv månad tror jag och slänger en blick åt min kalender som hänger på väggen.

22 Juli

(A/N Med första dejten inkluderas alltså inte dejten som Hanna planerade. Även fast den blev ganska bra och var ganska bra uttänkt. Hehe.)

Det är precis en och en halv månad sedan det hände och jag ler för mig själv. Så många minnen sedan det. Så många ord, så många kyssar och ögonblick att jag knappt kan räkna de. Vi har kommit så långt i vår relation jag och Oscar att det känns jättekonstigt att jag inte kände honom för två månader sedan.

Att Våga HoppaDär berättelser lever. Upptäck nu