Summer Surfers (startad 9/7)

1, Avsked

Chloé

Jag slängde en snabb blick på den enorma vita väska i min säng och drog nöjt igen dragkedjan på den.
"PATRIK!!!" Jag ropade så högt jag kunde och steg hördes i trappan. Min mammas man öppnade dörren till mitt rum och kollade trött på mig.
"Vad är det?"
"Kan du bära ner min väska?" Jag log stort mot honom och hoppades på att han skulle göra som jag ville. Det brukar fungera. Han tog tag i det guldiga handtaget ovanpå den och kollade chockat på mig.
"Vad fan har du här i?" Han spärrade upp ögonen. "Tegelstenar?"
"Kläder" jag ryckte lätt på axlarna. Så tung var den inte.

Mamma drog in mig i en kram och tårarna strömmade ner för henens kinder.
"Jag kommer sakna dig gumman" 
"Kommer sakna dig med" hon slog mig ledsamt i ryggen som svar och jag böjde den lätt.
"Mamma, jag är bara där i några veckor, ta det lugnt"
"Men du ska till Hawaii!!" Hon snyftade till men drog snabbt bort tårarna under hennes ögon.
"Hejdå" sa hon direkt. Humörsvängningar? Nejdå, absolut inte.

Jag lämnade glatt det stora vita huset jag bodde i bakom mig och min 3-åriga lillasyster Clara vinkade åt mig från en gunga i trädgården. Jag vinkade tillbaka och skyndade mig sedan mot bussen som skulle ta mig till Arlanda.

Den röda, gnisslande bussen stannade med ett tjut framför mig och dörrarna öppnades. Jag slängde in min väska i luckan på sidan som chauffören öppnat åt mig. När det var klart gick jag in i den sjukt varma bussen och satte mig bredvid Sara, min kompis. Hon drog hypat in mig i en kram. Hon har längtat efter detta sjukt länge. Hon hade tjatat på mig dag ut och dag in. "Jag längtar till surfinglägret, tänk vad många snygga killar det kommer finnas" "det kommer bli såååå skönt i Hawaii" "jag vill surfaaa" Hon har slängt ur sig tusentals av kommentarer varje dag och hennes föräldrar har antagligen tröttnat. Okej, det har dom. Hennes pappa frågade till och med min mamma om hon kunde adoptera Sara. Mamma var nog inte så pigg på det och slängde bara ur sig ett nervöst skratt. Hur seriös han var, det vet jag faktiskt inte.

När bussen stannade utanför Arlanda gick vi tillsammans med kanske 10 personer ut ur bussen. Alla hämtade sina resväskor och styrde sedan sina steg mot dom gigantiska dörrarna. Vi checkade in våra väskor och gick sedan mot säkerhetskontrollen.
"Detta är seriöst läskigt" Sara kollade chockat på mig och nickade försiktigt mot den stora bågen framför oss. Vi la våra handväskor på bandet bredvid oss och en man visade åt mig att jag kunde gå igenom kontrollen. Jag gick igenom utan tjut och sedan var det Saras tur. Hon kollade på mig och jag nickade ett okej. Hon tog steget genom den och ett högt pip hördes i hela rummet. Samma man som innan bad henne att tömma sina fickor och hon vände dom stressat ut och in. Dom var tomma. Han tog en stav och drog längst med hennes kropp för att hitta vad som lät. Den kom längre och längre upp på hennes kropp och började tillslut att tjuta. Staven var vid hennes bröst och hon började direkt att rodna. Hon stoppade in händerna inför bh'n och hela situationen kändes helt skum. När hon var klar i rotandet innanför hennes tröja så var det fullt med pengar i hennes händer. Hon la dom på bandet bredvid och gick sedan igenom kontrollen igen. Nu tjöt det iallafall inte.

Vårt flyg ropades upp och jag gick tillsammans med Sara och mängder utav andra ungdomar bort till korridoren som ledde oss mot planet. Om jag hade fattat det rätt så skulle alla som skulle på surflägret i Hawaii åka med samma plan. Hoppas bara att det inte blir för stökigt. När vi kom in i planet satte vi oss på våra platser som var ganska långt fram i planet. Fler ungdomar strömmade in. Allt mellan 15-20 åringar gick förbi oss och största delen var väl killar. Jag såg några fler tjejer utöver mig och Sara men dom flesta var yngre.

Resan till Hawaii skulle ta riktigt lång tid. Jag och Sara satt och pratade en stund men tröttnade tillslut och försökte istället att sova, vilket inte var det lättaste. Killarna i planet kastade papper på varandra, jagade varandra till och från toan, skrek osv. Jag orkade seriöst inte med dom. Många såg la snälla ut men några få verkade vara en sådan 'jag tycker att jag ser så bra ut och är jättepopulär' person. Vissa har bara fööör mycket självförtroende.

Flygplanet landade försiktigt på marken i Hawaii och folk började att applådera. Dom där bak fick gå av först och jag fattar inte hur man kan vara så trött som dom efter att ha suttit ner. Visst man blir lite degig, men inte helt död. Inte för att alla satt ner kanske.

Efter en kvart utav skrikandes så var det äntligen vår tur att ta ner vårt handbagage från hyllan ovanför. Jag drog lätt ner väskorna och gav Saras till henne. Killen bredvid mig var lång. Alltså lite mindre än två meter. Han hoppade och sträckte på sig men trött som han var fick han inte ner sin väska. Han var en utav dom jobbiga typerna som trodde att han var bäst och snyggast. Han hade på sig en alldeles för liten tröja, antagligen bara för att visa sina muskler som han jämt och ständigt spände. Jag hoppade lätt och på mina 1,60 meter fick jag ner hans väska lätt som en plätt. Han kollade chockat på mig.
"Nästa gång kanske du inte ska slösa din energi på att skrika till dina idiotkompisar på andra sidan planet, fokusera istället på att kunna gå själv när vi är framme, deal?" Jag slog hans väska i bröstet på honom och vände mig sedan om för att gå ut. Idiot.

Första kapitlet, hoppas ni gillar det, nästa kommer på tisdag <3/Linnéa