Kapitel 5

46 4 0

Klockan är snart halv fyra och jag kan inte sova. Det går bara inte. Hjärnan är en opålitlig klump, det vet jag. Men att det skulle va så jävla korkad och gå och bli kär i Oscar Enestad är helt otroligt. För det är vad jag är, kär. På riktigt den här gången och han har en flickvän.

Jag sätter mig upp och suckar. Täcket virar jag runt min kropp och sitter där som en boll tills klockan blir halv fem och jag går upp tidigt. Väldigt tidigt. Jag sätter på te och gör iordning en macka. Innan jag förstår att jag aldrig kommer äta upp den. Jag har ingen aptit.

Den närmaste timmen sitter jag med min mobil för att distrahera mig själv. Får inte tänka på Oscar. Det går förvånansvärt bra och snart har klockan slagit prick halv sex. Jag bestämmer mig för att se lite på Youtube och håller på med det ytterligare en timme innan jag sätter på mig riktiga kläder.

Vid halv åtta cyklar jag till Cafello och är där fem minuter senare. Det är bara halvtimme tills Hanna kommer, hoppas jag, så då har jag sällskap. Jag går in på mobilen igen och kollar Instagram och läser lite på Wattpad när jag hör någon ropa mitt namn.

"Emma!" ropar Hanna och svänger in framför Cafello innan hon låser sin cykel.

"Hej." svarar jag och vinkar.

"Hej," säger hon tillbaka och ger mig en kram. "Vad gör du här så tidigt?" undrar hon och jag tittar ner i marken.

"Oscar har en flickvän." säger jag och tittar upp för att se en oförstående Hanna.

"Va?!" utbrister hon innan hon kramar mig igen. "Det hade jag ingen aning om." säger hon innan hon släpper mig och börjar gå mot dörren med nycklarna i handen. " Hur fick du reda på det?" undrar hon medan hon släpper in mig i kafét.

"Igår när jag var på väg hem från dig så tappade jag bort mig och så erbjöd Oscar mig skjuts hem."

"Skojar du? Jag sa ju att han gillar dig." inflikar Hanna medan hon går in i kafét.

"Iallafall så undrade jag varför han var ute och körde och då sa han att han hade varit hos sin flickvän." berättar jag och hon suckar.

"Hur ska vi göra nu då?" frågar hon och jag rycker hjälplöst på axlarna.

"Jag vet inte."

"Vill du att jag står vid kassan när han kommer?" frågar hon och jag nickar. Det känns bäst, jag vill helst inte se honom. Fast samtidigt vill jag ju det. Jävla hjärna.

Jag och Hanna börjar sätta på oss våra jobbarkläder och ställa iordning allt innan vi öppnar. Medan vi håller på så tar Hanna plötsligt fram sin telefon och börjar knappa på den.

"Vad gör du?" undrar jag och hon tittar upp.

"Vet du om det går någon bra film på bio?" frågar hon och höjer på ögonbrynen.

"Eh... Nä, jag vet inte." svarar jag, lite förvånad över frågan.

"Hm... Djungelboken?" säger hon och tittar upp på mig.

"Varför frågar du om filmer?" undrar jag för jag fattar ingenting. Hon ler klurigt och fortsätter knappa på sin telefon. Jag suckar och fortsätter med det jag håller på med.

"Så inte Djungelboken?" frågar hon och jag himlar med ögonen.

"Jag vet väl inte, jag har inte sett den." säger jag och hon nickar.

"Bra." säger hon och fortsätter jobba. "Så du skulle inte vilja se den i helgen? Skulle inte det var kul?" säger hon och jag tittar upp "Jag tror den fortfarande går." avslutar hon och jag nickar.

"Visst, det blir nog kul." svarar jag och hon ler.

"Bra, då bokar jag till på fredag." säger hon och går bort till kassan.

"Hur mycket är klockan?" frågar jag och hon kollar på sin armbandsklocka.

"Prick nio, vi öppnar om en halvtimme." säger hon och en stund senare börjar det komma fler ur personalen så när klockan är halv tio är alla där. Jag har hand om att göra det kunderna  beställer och Hanna får stå framför kassan på förmiddagen. När den är kvart i tio så kommer Hanna bakom draperiet.

"Det är Oscar och han beställer det gamla vanliga." säger hon och himlar med ögonen. Jag nickar och ska precis göra iordning det när jag hör Hannas röst igen. "Och du förresten, han frågade efter dig." säger hon bakom mig, och jag kan inte undgå att le.

Dagen flyter på och jag längtar tills nästa dag. Det är söndag vilket betyder att det är måndag imorgon och jag börjar skolan. Den kungliga musikskolan och jag har nog aldrig varit mer taggad inför en skolstart.

Nästa dag vaknar jag vid halv sju och bestämmer mig för att gå upp. Vid halv åtta cyklar jag till adressen och parkerar cykeln framför en stor byggnad. Väl där går jag till entrén, eller det jag tror är entrén, och öppnar den stora dörren. Jag stiger in och doften av målarfärg slår emot mig och jag ryggar till. Det är ett stort rum med två trappor på var sida och det hänger en tavla med motiv av en g-klav i mitten. Jag väcks ur mina funderingar av att jag hör fotsteg och ser en tjej gå i den ena trappan. Hon är lång och smal och har kastanjebrunt kort hår. Först tror jag att hon är en lärare men när hon kommer närmare ser jag att hon är i min ålder.

"Hej." säger jag när hon närmar sig och hon hälsar tillbaka.

"Jag ska visa dig till lärarnas rum, du är Emma va?" frågar hon och jag ler.

"Jepp det är jag."

"Bra, det ligger hitåt." säger hon och börjar gå emot den andra trappan. "Hur gammal är du förresten Emma?" frågar hon och jag börjar gå jämsides med henne.

"Sjutton." svarar jag och hon ger mig ett leende."

"Jag är nitton, men jag har gått här rätt länge. Jag tog studenten i år och jobbar just nu som vikare här innan jag får en fast anställning." säger hon och vi kommer fram till en korridor. Hon stannar och pekar mot dörren längst bort.

"Ser du den, rakt fram?" säger hon och jag nickar.  

"Det är lärarnas rum, knacka bara på där och säg att du heter Emma och att du är ny och letar efter Christina. Okej?" frågar hon.

"Jepp."

"Klarar du dig nu? Christina kommer hjälpa dig till din första lektion och din klass."

"Okej, tack för hjälpen." säger jag och hon ler mot mig.

"Tack själv."

"Vad heter du?" frågar jag och ler tillbaka.

"Felicia." svarar hon. "Gå dit nu, jag ska inte uppehålla dig längre." säger hon och skrattar till.

"Hejdå!" ropar hon glatt när hon gått förbi mig men jag svarar inte.

Felicia.

Hon hette Felicia och är nitton år. Det kan inte vara samma person. Det kan inte vara det, det får inte vara det. Är de tankarna dom far genom huvudet, när jag går emot lärarrummet.

***
Är det samma Felicia? Och varför vill Hanna plötsligt gå och se på en film? Frågorna får ni svar på i nästa kapitel. Så rösta och kommentera om ni tycker om det! :-)

Att Våga HoppaDär berättelser lever. Upptäck nu