Drakens Dotter

Kapitel 33

Heeeeej! Det blir en spännande fortsättning nu, hoppas ni gillar det och jag ber nästan om ursäkt för cliffhangern;)

Midas är snabb, oerhört snabb för att ha så korta ben. Men även om han lyckas hålla avståndet från de som jagar honom så kommer han inte kunna fortsätta såhär för evigt. Hans enda chans är att gömma sig eller skaka av sig dem, och det är precis vad Maéla väntar på att han ska göra. Hon håller sig strax bakom de tre killarna uppifrån taken, samtidigt som hon försöker komma på något annat sätt att rädda Midas utan att det slutar i ett blodbad. För om hon gav sig på de där idioterna kunde hon inte lova sig själv att inte gå för långt, inte sedan hon stötte på dem sist. För hon övertygad om den saken, att de är samma gäng hon träffade tidigare och som mobbade Midas. En av dem känner hon till och med igen klart och tydligt, snubben som pekade ut henne för vakten.

Rop från fler ungdomar ekar i gränderna och Maéla ser hur Midas väjer för en gränd som blockeras av två personer. I nästa korsning får han också väja när ytterligare två personer kommer springandes. Gorm och skratt hörs när hon springer förbi. De har rört sig långt bort från centrum nu vilket märks tydligt på deras omgivning. Färgen på husen flagnar, fönsterrutor är krossade och vissa byggnader saknar tak som försvårar Maélas möjligheter att ta sig framåt. Gatorna är ojämna och trånga, och råttor kilar in i sina gömmor när barnen nedanför springer förbi. När Midas flämtande väjer för ännu en väg för att undvika att bli fångad förstår Maéla att det är en fälla... och det som inte får hända händer.

Midas springer in på en öppen kuslig plats med en massa bråte längs husväggarna. Utspritt runtomkring platsen sitter ett tjugotal ungdomar på lådor och plankor och stora träbalkar. Rakt fram reser sig en hög tegelmur. Pojkarna och flickorna sitter avspänt med dinglande ben. Några dricker ur mörka glasfalskor och andra leker med rostiga knivar. Elaka flin sprider sig på deras läppar när de ser pojken som tvärstannat och står kvar på darrande ben, alldeles utmattad. Maéla hukar sig halvt bakom en skorsten nära takkanten och hennes blick far från den ena personen till den andre nere på marken.

Resten kommer genom gränden, ett tiotal till, lugnt gåendes. I deras händer blixtrar små knivar och Maélas knyter händerna så hårt att naglarna skär in i huden.

"Ser. Man. På", säger killen som hon känner igen. Han går nästan hela vägen fram till Midas, "kolla vem som tillslut kommit för att betala sin skuld" säger han och slår ut med armarna, i hans ena hand glittrar kniven hotfullt.

Det är helt tyst på planen, man kan höra hur löven rasslande drar över marken i vinden.

"Bäst för dig att du har pengar på dig", nästan viskar han med blicken fäst vid Midas, "töm honom" säger han sedan tonlöst och vänder sig om, två killar ersätter hans plats.

De grabbar tag i Midas som försöker vrida sig ur deras grepp. Men det hjälper inte och snart har de vänt honom upp och ner för att sedan skaka honom hårt och vända ut och in på hans fickor. Midas protesterar fräsandes och blir alldeles röd i ansiktet. Några mynt faller klirrande ner på marken tillsammans med en papperslapp och något som liknar en skruv.

"Släpp ner mig!" skriker Midas tillsist och de kastar honom faktiskt åt sidan där han landar med en duns.

Killen som pratade först har samlat ihop mynten men skakar sakta på huvudet med höjda ögonbryn, besvikelsen ersätts med rofylld ilska. Kniven har han stoppat i bältet.

"Är det här allt du har med dig?" ropar han så att ljudet studsar mellan väggarna och så kastar han mynten på Midas så att de rullar iväg åt alla håll. Maéla ser hur de närmsta ungdomarna nappar åt sig pengarna och lägger dem i sina egna fickor.

Midas stirrar trotsigt in i killens ögon medan han dras upp i bägge armarna av de två andra killarna.

"Då duger du inte mycket till för oss längre, kryp. Det är synd att du ska sluta likadant som din lilla, patetiska vän. Vad hette han nu igen? Var det inte typ Sylvester?"

Några skrattar tyst och killen ler hånfult. Orden triggar igång något hos Midas vars ögon blixtrar till. Detta något gör att han lyckas slunga sig loss och med en förvånansvärd styrka flyger han på killen som faller till marken med Midas över sig. Grus och damm virvlar upp i luften kring pojkarna när de vrider sig runt på marken. Killen, som är mycket längre än Midas, lyckas faktiskt inte få något övertag. Midas lyckas riva, slita och slå killens ansikte med sina nävar och naglar innan denne gällt ryter,

"Få bort honom från mig!"

Händer fumlar tag i Midas armar och rycker loss honom från killen som genast ställer sig upp och rättar till sina nu alldeles dammiga kläder. Hans läpp har spruckit så att en strimma blod rinner ner på hakan. Allas ögon glimmar när de iakttar situationen och stämningen är tryckt.

"Du vet att han hette Jester!" skriker Midas och får ett slag i ansiktet av en av killarna.

"Ey du Edmond, jag visste inte att du börjat slåss som en gammal kärring. Har du gått och blivit en tunnis eller?" ropar någon och spridda skratt hörs.

Många mumlar nu leendes till varandra och ser på en allt rödare Edmond som andas tungt med svarta ögon. Killen fäster mordiskt blicken i Midas. Utan ett ord till drar han fram sin kniv och väser mellan sammanbitna tänder,

"Du är så död"

"Nej!"

Innan han hinner ta ett steg närmare Midas kastar sig Maéla ner från taket. Ett ögonblick senare har hon övermannat de två närmsta ungdomarna och tagit deras knivar. De två jämrar sig svagt och kravlar sig bort från henne. Med en kniv i varje hand vänder hon sig mot killarna i mitten av planen. Alla har stelnat till och stämningen är kompakt.

"Du?" andas han men förvåningen ersätts snart av skadeglädje och det rycker i mungipan på honom. Han andas fortfarande ganska tungt efter slagsmålet och en droppe blod lämnar hans haka.

"Ni ska släppa pojken utan att göra honom illa, om ni gör det behöver ingen mer skadas" säger Maéla. Inombords skakar hon av ilska, så hennes ord kanske är en vit lögn.

Killen brister ut i skratt. Bakom honom grymtar hans kompaner med honom men Midas småler under sin lugg. Han kanske faktiskt trodde att Maéla skulle klara det här?

"Du tjejen, har du ens sett dig omkring? Eller kanske har ditt enorma ego svårt att fatta? Du är övermannad!"

Hon är medveten om hennes stora underläge, och är inte säker på om hon skulle klara av alla de här ungdomarna på en gång. Soldaterna på slottsgården hade varit en helt annan sak, tröga och sega män vars rörelser hon kunde förutse innan de själv gjorde det. De här var en grupp tuffa gatubarn som inte skulle dra sig från att sticka kniven i henne, eller kasta sina glasflaskor på henne. De skulle inte slåss med sin styrka utan med sin snabbhet precis som hon själv. Att hon dessutom var omringad och instängd i en återvändsgränd gjorde knappast saken bättre. Midas ser på henne med hopp i ögonen men nej, hon har en annan plan. En riskabel och alldeles idiotisk plan...

Så var ännu ett kapitel slut. Hoppas ni saknat mig/kapitlen jag lägger upp^^. Förhoppningsvis tar det inte lika lång tid att bli klar med nästa som det tog med det här:) Ha det bra!