Två olika världar

4. Simma för livet

Linnea's perspektiv
Jag hann inte tänka innan Caleb tog ett fast grepp om min hand ännu än gång och simmade snabbare än någonsin, mot öppningen till grottan och mot stället där vi hade hört rösten. Utanför grottan stod tre män, med uniformer. Caleb simmade om möjligt fortare när han såg de och vi hörde att männen förföljde oss.

"STANNA! NI KAN INTE KOMMA UNDAN!" skrek en av männen och jag hörde att de inte var långt ifrån oss.

"Caleb? Vi är inte tillräckligt snabba!" skrek jag men Caleb brydde sig inte om mig.

Plötsligt hördes ett högt skrik från någon av systrarna... Jag kollade hastigt bakåt och såg att de två männen tagit fast Calebs systrar.

"GE MIG DEN DÄR MÄNNISKAN SÅ GER VI DIG DINA SYSTRAR!" skrek någon av vakterna och jag tog ett djupt andetag.

"Det är okej, allt är mitt fel. Du kan överlämna mig", sa jag till Caleb men han svarade inte utan tog bara ett hårdare tag om min hand.

"Linnea, simma här ifrån, vi hittar dig", viskade han till mig. Sedan släppte han min hand och simmade mot de två vakterna. Jag simmade inte iväg utan stod helt som förstenad. Jag kunde inte bara lämna de.

"SIMMA!" skrek Caleb åt mig och den här gången lyssnade jag på honom. Jag försökte simma snabbt, men min fena var svag och jag orkade inte mycket. Jag vågade inte kolla bak, med rädsla för vad jag skulle se. Jag hörde plötsligt massa skrik. Tänk om något hände Caleb och hans systrar? Då skulle det vara mitt fel. Sen hörde jag tre ord som fick mig att rysa till och att sluta simma tvärt.

"TA FRAM KNIVEN!"

Jag vände mig hastigt om och såg att vakterna hade bundit sjögräs om Calebs och om systrarnas händer och vakten som höll fast Caleb hade tagit fram en lång silvrig kniv med några torkade fläckar blod på.

Paniken kom så fort att jag inte hann tänka. Jag kunde inte lämna de, för de räddade mig när jag höll på att dö.

Jag började simma igen, men den här gången mot de. Men innan jag kom fram hördes ett till skrik. Från Caleb.