He's a bad boy, and he's mine

Kapitel 2

Jag måste krockat med nå....
"Men för I helvete, se dig för din jävla bitch"

Jag kollar upp på han jag krockat med och möter ett par vackra, chokladbruna ögon. De vackra ögonen sitter på en otroligt snygg kille. Hans käklinje ser så vass ut att om jag skulle röra den skulle jag skära mig på den.

De vackra ögonen kollar väldigt ilsket ner på mig där jag ligger på golvet.

"Vad fan är ditt problem?" spottar han ilsket fram.

Med chockad blick kollar jag nu upp på honom, han har absolut ingen rätt att vara såhär kaxig mot mig. Det var faktiskt inte bara mitt fel, utan det var han som också gick in i mig. Jag menar, vem går medvetandes in i någon om du ser att personen inte ser dig och pratar med någon annan? Fast människorna här kanske inte alls är som jag är van vid hemma, vem vet.

"Det var du som gick in i mig ju" svarar jag efter att chocken lämnat.

Jag lät inte alls så som jag trodde att jag skulle göra, jag trodde att rösten skulle spricka när jag pratade, men jag lät faktiskt ganska oberörd och kaxig tillbaka. Men det är någonting jag absolut inte är, jag måste verkligen anstränga mig för att kolla honom rakt i ögonen istället för att springa här ifrån. Med skakiga ben reser jag mig upp så att jag nu står face to face med killen. Eller det gör jag inte, han är kanske 15 cm längre än mig, så jag måste vända upp huvudet lite för att kunna kolla honom i ögonen. Han drar ihop ögonbrynen och det bildas en rynka mittemellan. Han kollar med hotfull blick ner på mig där jag står och han tar ett steg framåt så att vi står bara några centimeter ifrån varandra. Om jag bara lutade mig fram en liten bit skulle våra läppar nuddas.

"Eyy, du lilla människa. Du är ny här, va?" Säger han med vass röst.

Va? Varför bryr han sig ens. Envist pressar jag ihop läpparna, jag är inte van att folk behandlar mig såhär, så varför ska jag vara trevlig och svara honom då? Det är dock ganska svårt, då trevlig är något jag har varit tvungen att vara hela min uppväxt. Med tanke på vem min pappa är, vad han jobbar med och de "fina" människorna jag har behövt träffa och vara gullig och trevlig mot sen jag var väldigt liten.

"Svara mig när jag pratar med dig, bitch."

Han spänner sina vackra, men hotfulla ögon i mina och ser helt livsfarlig ut. Fort vänder jag ner blicken i backen för att undvika hans läskiga blick.
Fan, vilken mes jag är.
Rachel, sluta, låt honom inte veta att du är rädd. Jag vänder upp blicken igen och möter hans ögon med vad jag tror ska vara en kall blick.
Med en kort nick svarar jag honom.

"Jag trodde väl det. Låt mig ge dig några tips, om jag var du skulle jag passa min käft jävlig noga och se till att inte "krocka" med fel personer igen ."

Med de orden vänder han sig om, går förbi mig och iväg. Jag kan inte hindra mig från att låta min blick följa honom där försvinner runt hörnet.
Fast vem tror han att han är? Han kallade mig bitch, två gånger. Det är nog bland det lägsta du kan göra mot en tjej.
Plötsligt känner jag en liten hand på min axel och jag rycker till. Snabbt vänder jag mig om för att se att det är Sarah som står där. Henne hade jag helt glömt bort under den senaste minuten. Sarah drar in mig i en kram och jag kramar henne tillbaka, även fast jag bara har känt henne i kanske tio minuter så känns det ändå tryggt att hon kramar mig.

"O M G Rachel, de där va så läskigt, herregud, förlåt att jag inte sa någonting" säger Sarah med skrämd och lite exalterad röst när hon släpper mig från kramen.

"Vad var det med honom? Och vem är han ens?"

Sarah kollar på mig som om att jag var dum i huvudet, men sen skiner hon upp igen.

"Just det, herregud, jag glömmer bort att du precis har börjat här. Det där var Dylan. Han är en sådan jävla player så det är inte sant. Jag skulle inte bli förvånad om det inte finns en enda tjej på den här skolan han inte har varit i. Han är ett svin, oturligt nog är han också ett svinsnyggt svin."

"Ja, det kan jag hålla med om att han var, usch." En rysning far genom min kropp. Vilken härlig start på en ny skola.

"Han behandlar alla, verkligen alla, med noll respekt. Speciellt tjejer. Så du bör passa dig för honom, han kommer att krossa ditt hjärta."

Jag nickar hastigt med huvudet, aldrig att jag skulle gilla någon som behandlar andra människor sådär.

Hoppas att ni gillade kapitlet, och förlåt att det har tagit så lång tid att lägga upp det. Rösta & kommentera gärna så blir jag glad :) Jag ska försöka lägga upp nästa kapitel så fort jag kan!