"Tack så mycket miss. Johnson. Okej, vem är det nu?" Log Mrs. Wright och tittande ut över klassen. "Inte jag, inte jag." viskade jag för mig själv och tryckte mig själv närmre bordet. Vi skulle alla förklara vad kärlek var. Pheobe Johnson hade just precis pratat om hur hon tyckte kärleken var blind.
"Och vill ni veta hur just jag vet att kärleken är blind?" Hade hon dramatiskt sagt, hennes gröna ögon lysandes bakom de svarta glasögonen.
"För att din mamma börjar älska dig innan hon ens har sett ditt ansikte." hade hon avslutat med ett stolt leende.
"Mr. Williams?" Sa Mrs. Wright äntligen, vilket fick mig att pusta ut i lättnad.
"Ja, vad?" Flinade Kayne, vilket fick alla i hans gäng av idioter skratta. Jag himlade med ögonen. Damer och herrar; Kayne Williams. Den mest patetiska och omognaste 17 åring du kan hitta i världen.
"She wants the D, Kayne." Okej, jag hade fel. Matthew Lewis allihopa.
"Något du vill dela med klassen, Lewis?" Lät Mrs. Wrights stränga röst. Jag tittade bort mot honom. Alla i gänget höll på att dö av skratt. Speciellt en person; Isabelle Castellá. Hur kan en sådan gräslig person som henne vara så populär? Jag skakade på huvudet obegripligt. De var inget annat än patetiska, och de skulle alltid förstöra allting.
"Okej..." Började Kayne och ställde sig upp från stolen, vilket fick den att gnissla mot det kalla golvet. "Hm, hm." Hostade han och hela gänget av förlorare fnissade okontrollerat.
"Kärlek är sex, för att sex är skönt och sex är nyttigt. Tack så mycket." Sa Kayne och bugade åt sin ej existerande publik.
"Så vackert." sa Zack Whinter och låtsades torka bort en tår från kinden.
"Så djupt bror, så djupt." La Matthew till och klappade Kaynes axel.
"Sätt dig ner." Fräste Mrs.Wright och stirrade direkt på Kayne, som inte verkade bry sig ett skit medans han satte sig ner på stolen igen.
"Mr. Williams, jag skulle vilja att du skriver ner 101 saker om kärlek, där sex inte ingår. Du ska lämna in den på nästa poeti lektion vi har," sa hon, men stoppade och tittade ner på vårt schema.
"Alltså nästa vecka."
"Men Mrs. Wright. Jag-" Försökte Kayne, hans armar uppe i luften och munnen formad som ett O.
"Tack så mycket Williams, det var ingen fråga." avslutade Mrs. Wright.
"Detta är så jävla typiskt." mumlade han och drog frustrerat sin hand genom hans mörkbruna hår. Jag log för mig själv, det är därför jag gillar Mrs. Wright. Lär dig liksom, idiot. Och medans jag satt där, leendes pågrund av Kaynes misslyckade tal, ekade Mrs. Wrights röst i rummet igen.
"Miss Dion?"
Jag tittade mig omkring i klassen, hoppandes om att någon skulle hoppa upp från stolen och påstå att de var Miss Dion. Men skrattretande nog, gjorde ingen det. Jag ställde mig långsamt upp och kollade mig omkring. Alla dessa ögon som vilade på mig fick mig att rysa.
"Ehm, jag tycker kärlek är väldigt förvirrande, så jag tycker alla ska födas med ett speciellt halsband.." Började jag och tittade mig omkring. Jag hade fångat allas uppmärksamhet; till och med Kayne och Isabelle tittade på mig. Mina ögon stannade på Mrs. Wright, som vänligt nickade att jag skulle fortsätta. Jag tog ett djupt andetag och fortsatte.
"Om alla föddes med ett halsband som hörde ihop med någon annans... Och halsbandet hörde ihop med dens som var den rätta för dig. Då skulle vi undvika brustna hjärtan, den livslånga sökningen för någon, och när vi väljer fel person. När ni skulle vart borta från varandra, skulle den vara röd, men när ni skulle vara nära, skulle den ändras till grön. Och när du äntligen hade din själsfrände i dina armar, hade den blivit vit." Jag tittade nervöst upp från pappret och hoppades på att de förstod mig.
"Du borde skriva en bok Christy!" Ropade Zack bakom mig. Jag rodnade lätt och satte mig ner på stolen igen, önskades om att jag var osynlig just nu.
"Väldigt bra Christine." Sa Mrs. Wright med ett leende, säkert lättad över att det inte bara var Pheobe som hade gjort läxan.
"Men," Åh nej...
"Tänk om något blev fel med ett halsband? Tänk om två halsband dras till ett?" Sa hon och lutade på huvudet med ett ögonbryn höjt. Ett svagt leende lekte lätt på hennes läppar.
"Okej, tack Miss Dion. Miss Simpson?" Sa Mrs. Wright och vände sin uppmärksamhet mot Sienna. "Visst." Svarade hon och ställde sig upp med ett stort leende på läpparna. Hur kan hon alltid vara så självsäker? Det måste vara otroligt skönt att aldrig bry sig om alla stirrande ögon.
"Kärlek är när du vaknar upp och tänker på någon, och går och lägger dig och tänker på den fortfarande.."
-----------------
Första kapitlet uppe nudå :)
Ni som redan läst berättelsen kanske inte skadas av att läsa den igen ändå? ;)
Den är ju väldigt bra iaf, de lär vi ju alla hålla med om.Hoppas ni gillade kapitlet, som ni vet så kommer jag att lägga ut ett nytt imorgon!
Berättelsen är skriven av jerry_imagines
xoxo Lova
DU LÄSER
Justin Bieber - Precious (swedish)
Fanfiction"DU ÄGER INTE MIG!" Skrek jag från toppen av mina lungor och puttade iväg honom. Han knuffade våldsamt tillbaka mig mot väggen och viskade i mitt öra, "Om jag inte kan få dig,kan ingen det." Alla tror han är galen, men hon vet... Han är inte galen...