Twisted (BIGBANG Fic)

Kap 5

Kapitel 5 - Evie

Två dagar hade gått sedan min första dejt med Ji varit. Jobbet flöt fram som en dimma för det enda jag tänkte på under dagarna var Ji och hans sneda leende som alltid fick mig att rodna. Han var romantisk och gullig. Varje gång han hälsade på mig så hade han en överraskning. Den ena lite bättre än den andra. Oftast fick jag en bukett med rosor, vita och röda, men när Ji tog mig på vår första dejt fick jag ett vackert halsband. Jag smekte fingrarna över det. Det passade perfekt runt min hals. Som om det var gjort enbart för mig. Hittills hade Ji stannat hos mig varje natt och inte åkt tillbaka till hotellet förrän klockan var strax efter lunchtid. Jag njöt av att ha honom så nära mig varje dag. Jag fick inte nog av honom eller hans underbara läppar. Någon knäppte fingrarna framför näsan på mig och det fick mig att vakna upp från mina tankar. Framför mig stod Kevin med sitt fåniga leende. Han drog handen genom håret och frågade vad jag stod och dagdrömde om. Jag gav honom en mördande blick och frågade istället varför han inte jobbade. Kevin gav mig ett blekt leende och pekade sedan bakom mig. Till en början trodde jag att han skämtade men så bad han mig vända mig om. Där stod Ji med ena handen i byxfickan och i den andra handen hade han en enda röd ros. Den var enorm, bland de största rosorna jag sett i hela mitt liv. Jag släppte påsen med sopor som jag haft i händerna och drog av mig handskarna innan jag skyndade fram till honom. Vi kolliderade i en kram och en kyss samtidigt. Han lyfte upp min från golvet en aning innan vi gled ifrån varandra. Ji gav mig rosen och placerade en puss på kinden. 

   - Vad gör du här?! Frågade jag med ett leende. 

   - Jag är faktiskt här för att....Seung inte kommit hem på två dagar, sa Ji skamset. 

   - Va?! Utbrast jag högt. 

Jag tittade omkring oss lite snabbt innan jag drog med mig Ji till ett mindre rum där det inte ekade lika mycket. Ji berättade om hur Seung stormat ut från hotellet och att ingen fått tag på honom de senaste två dagarna. Jag placerade handen för munnen, nästan som om jag kvävde ett skrik. Seung hade stuckit iväg på egen hand. Vars skulle han kunnat åka?! Jag försökte komma ihåg om han sagt något om en plats dit han velat åka eller någonting som kunde hjälpa oss men han hade aldrig berättat något sånt för mig. Plötsligt kom jag att tänka på en ny app som fanns, en app där man lätt kunde söka reda på en mobil som saknades. 

   - Har du provat att spåra hans mobil? Frågade jag. - Om du har hans uppgifter vill säga...

   - Nej..., sa Ji sakta. - Kan man spåra den? 

Jag flinade och drog upp min mobil. Ji lutade sig över från andra sidan så våra pannor möttes. Jag visade honom den app som kunde hjälpa oss hitta Seung. Ji knappade in informationen och sedan gav han mobilen till mig igen. Jag stirrade ned på mobilen och sedan upp på Ji som kliade sig lite försiktigt i bakhuvudet. Det gjorde han alltid när han var osäker på något. 

   - Ska du inte åka och prata med honom? Frågade jag förvånat.

   - Det är nog bättre om någon annan åker, sa han tveksamt. - Gör det du. 

   - Jag?! Utbrast jag. - Varför inte Seungri..eller Taeyang. 

Ji gav mig en lång blick. Jag förstod den inte riktigt, vad ville han ha sagt? Ji förklarade snabbt att ingen av dom var här just nu och att vi bara slösade tid genom att stå och prata med varandra. Jag öppnade munnen för att svara men kunde inte komma på något att säga. Istället suckade jag bara och tittade på mobilen. Jag hade ingen aning om vad som fanns där Seung höll till men det var inte särskilt långt ifrån museet där jag jobbade.