Stelt ryckte Jenkins upp smedjans port och knuffade in mig, som smidigt nog snubblade över dörrkarmen och föll huvudstupat rakt ner i en hög med kol briketter. Briketterna verkade få vingar och flög tvärs igenom rummet. En stenhård hand grep om min hals och lyfte mig från golvet.
"Din lilla hora!" Vrålade Jenkins mig rakt i ansiktet och började puckla på min kropp med sina knutna nävar.
Det var väntat, antar jag..
Centimeter för centimeter började mitt medvetande krypa undan, kräla in i sitt mörka skals allra dunklaste avgrund.
En dov klang nådde mina öron och Jenkins grepp om mig försvann. Flämtande efter luft, som en gapande fisk på land, föll jag till golvet.
En flicka stod framför mig, med benen brett isär och tung andhämtning. Hon stod lutad över Jenkins med sin lila lysande Kleopatra klippta frisyr klibbande mot kinderna.
Hennes kläder påminde om städerskornas på min våning med det vita spetsförklädet och korta ylle kjolen.
Hennes behandskade händer höll ett hårt grepp om en urgammal tenn stekpanna
Plötsligt gick det upp för mig vad som måste ha hänt och jag brast ut i ett okontrollerbart fnitter.
"Slog du verkligen ner J.J. Jenkins med en STEKPANNA??" Skrattade jag och fick ett uppskattande leende till svar.
Hon lade ner sitt vördade vapen på golvet och drog upp min tröja utan omsvep.
Innan jag ens hann protestera ilade en blixt av smärta genom det revben flickan just då kände på.
Jag väste till av smärta. En rynka planterade sig mellan flickans mörka ögonbryn. De besynnerligt svarta ögon som innehöll fler stjärnor än jag kunde räkna såg bekymrat på min mage.
"Ett av dina högra revben är brutna" kommenterade hon det uppenbara. Jag nickade, och fler skulle det bli om jag inte återhämtade mig kvickt som tusan.
Flickan ljusa hand sträckte sig mot min, hennes naglar var märkta av vars ett blodrött, V format L.A.N märke.
"Mitt namn är Lakritz som i Lackris med ck, inget laaakris!" jag höjde förvånat ögonbrynen. Detta var en underlig tjej och jag grep hennes hand.
"Mitt namn är Anya, jag undrar var du har fått det där mä...." Lakritz ögon blev enorma.
"Anya?? Som i den Anya som känner Shane Sonico??" det surrade till i huvudet, vem i helvette var Shane Sonico och varför lät han så bekant??
"Öh...näe..." Ett djupt andetag "Anya som i befälhavare för 4A..."
"Hm...." Lakritz gav mig en tvivlande blick och skulle nästan öppna munnen, men bestämde sig för att låta det vara och gav mig en hjälpande manikyrerad hand.
Jag log tacksamt och reste mig upp. Tappert försökte jag avskärma smärtan från revbenen, men blev så överrumplad att mina läppar släppte löst ett plågat stön.
Irriterad på mig själv viftade jag bort lakritz oroliga blick, koncentrerade mig helt och hållet på att ta mig till dörren så smärtfritt som möjligt.
"Lakritz, kolen har slocknat. Kan du hämta me....r?" en pojke med gulaktiga ögon, haklångt svart spretigt hår och en haka med spår av pipskägg Kom in släntrandes i rummet med en glödgad järntång i handen.
Alla varnings signaler som slogs på fick mitt huvud att bryta ihop i totalt kaos. Med an hand mot min bultande tinning rusade jag ut ur smedjan.
.......
DU LÄSER
Skola För Mördare (Swedish)
FantasyKan du tänka dig en man som en dag bestämde sig för att skapa ett motgift mot alla sjukdomar (och inte bara det!) även motgiftet mot alla människans svagheter. Tyvärr finns det vissa dåliga saker... Tex: alla "gåvorna" fick inte var och en person, d...
